Läkares relationer till läkemedelskommittéer. Attityder och faktisk förskrivning
Arne Melander och J. Lars G. Nilsson

 

Sammanfattning och förslag

Allmänläkares attityder till Läkemedelskommittéernas rekommendationer har undersökts i en enkät som genomfördes av Svenska Gallup. NEPI ansvarade för frågorna i enkäten. NEPI har därefter även studerat den faktiska förskrivningen av de läkemedel som fanns med i enkäten och jämfört förskrivnings- och enkätresultaten.

Enkätresultaten var mycket positiva ur kommittéernas och landstingens synvinkel. Hela 90% angav att de följde kommitténs rekommendationslista och ungefär lika stor andel att de kände till rekommendationerna och hade stort eller mycket stort förtroende för sin kommitté. Motiven till kommittéernas rekommendationer var kända av 77%. Kännedom om motiven för rekommendationerna angavs vara viktig för följsamheten.

Mer än hälften av allmänläkarna sade sig känna ansvar för läkemedelskostnaderna, men det fanns ingen korrelation mellan angiven omfattning av sådant ansvar och svaren på de fyra första attitydfrågorna.

Allmänläkarnas attityder till fyra ekonomiskt viktiga läkemedel (Seloken ZOC, Tenormin, Losec, Lanzo) undersöktes särskilt i enkäten. Erhållna data jämfördes med den faktiska förskrivningen (försäljningen) av dessa medel från samtliga läkare. Resultaten visade mycket stora skillnader mellan angivna attityder och faktisk förskrivning.

I 12 landsting angav läkarna att de vid hypertoni föredrog Tenormin framför Seloken ZOC, men inte i något landsting var den faktiska förskrivningen av Tenormin påtagligt större än för Seloken ZOC. Tvärtom: Seloken dominerade i 9 av dessa 12 landsting. I 18 av 20 redovisade landsting sade sig läkarna föredra Lanzo framför Losec men i samtliga landsting förskrev man Losec i mycket större utsträckning än Lanzo.

Det finns troligen flera förklaringar till dessa påtagliga skillnader mellan redovisade attityder och faktisk förskrivning. Industrins marknadsföring av läkemedel syftar i stor utsträckning till att skapa "förformulerade behandlingsalternativ" hos förskrivarna, för att marknadsförarens läkemedel "skall sitta i ryggmärgen och i pennan". I förskrivningsögonblicket bidrar detta, sammantaget med tidsbrist och patienters förväntan, önskemål och motstånd mot preparatbyte, till en mindre rationell hållning än man uppger när man tillfrågas i enkät. En bidragande orsak är också att flertalet förskrivare har bristfällig information om de faktiska kostnadskonsekvenserna av olika förskrivningsalternativ.

Läkarnas attityder till det vid enkäten ännu inte lanserade medlet Nexium undersöktes också. Det visade sig att majoriteten av allmänläkarna hade en bestämd uppfattning om medlet, trots att det ännu inte börjat marknadsföras eller blivit kommenterat av läkemedelskommittén. Detta understryker vikten av att kommittéerna så tidigt som möjligt gör en bedömning av nya läkemedel, särskilt av dem med stor försäljningspotential.

Om 1äkemedelskommittéerna vill nå samma framgång som de kommersiella aktörerna kan man överväga att nyttja samma metod som dessa, i stället för att som i dag lita till en stegvis rationell tankeprocess, som inte alltid tillämpas vid läkemedelsvalet. Kommittéerna och landstingen måste också höja sin profil mot förskrivarna och ge dessa bättre medicinska och ekonomiska motiv att förskriva de rekommenderade medlen. Härvid kan man ha nytta av realistiska pris- och kostnadsjämförelser av det slag som NEPI publicerar.

---------------------------------------

Beställning och information om pris: se Apotekarsocietetens förlag.
telefon 08-723 50 29,
fax 08-149580.


Sidan senast uppdaterad 11 oktober 2007 av Gunnar Lindberg, NEPI
Tel: 040 - 33 34 51
Epost: gunnar.lindberg@nepi.net